Maradona är fotbollslegenden med två ansikten. Det ena ansiktet är den gudabenådade teknikern som var en av de allra största fotbollsspelarna genom tiderna. Det andra är det kontroversiella och osunda levernet vid sidan av planen.

Diego Armando Maradona föddes 30 oktober, 1960, i en av Buenos Aires förstäder, Villa Fiorito, i Argentina. Han var då den förste sonen efter tre äldre systrar. Han fick sedan även två stycken yngre bröder som även de blev professionella fotbollspelare.

Som tioåring upptäcktes han av en talangscout från Argentinos Juniors och han började spela i föreningens pojklag Los Cebollitas, vilket betyder ”Smålökarna”. Tolv år gammal börjande han dessutom att få visa upp sin talang genom att med sin enastående teknik roa publiken i halvtidspausen i matcher som spelades u högsta divisionen.

20 oktober, 1976, gjorde Maradona som nybliven 16-åring proffsdebut i Argentinos Juniors. Han stannade i klubben fram till 1981, och gjorde under den tiden 116 mål på 166 matcher.

Som 16-åring gjorde han dessutom debut i landslaget i en match mot Ungern. Inför hemma-VM 1978 blev han dock som 17-åring bortgallrad från VM-truppen strax innan mästerskapet. Ett VM som Argentina tog guld i. Maradona tog petningen mycket hårt. Han ansåg att han precis som Pelé borde fått tagit VM-guld som 17-åring. Han bestämde sig direkt för att aldrig mer spela i landslaget, men ändrade sig nästan lika fort, och 1979 var han turneringens stora stjärna när ungdoms-VM spelades. Argentina vann guldet efter att bland annat besegrat Sovjetunionen med 3-1 i finalen.

1981 gick Maradona efter halva säsongen över till klubben i hans hjärta, Boca Juniors. Säsongen efter blev han argentinsk mästare med laget.

1982 kom så då äntligen VM-debuten för Maradona. Argentina förlorade första matchen mot Belgien, men slog sedan ganska enkelt Ungern och El Salvador. De gick vidare till andra omgången, men blev sedermera utslagna mot Italien som senare kom att bli mästare på hemmaplan.

Efter detta VM flyttade Maradona 1982 till Barcelona efter en rekordstor övergångssumma på 50 miljoner kr. Han kallades då för den ”nye Pelé”. 1983 vann Barcelona den spanska cupen, Copa del Rey, efter att ha slagit Real Madrid i finalen. Maradona hade dock en tuff period i Spanien. Först drabbades han av ett hepatitvirus och sedan blev han så skadad att hela karriären var i fara. Dessutom hamnade han ofta i tvist med bland annat klubbpresidenten Josep Lluís Nuñes.

1984 flyttade han till Napoli för spel i den italienska ligan. Återigen var övergångssumman rekordstor. Den här gången låg den på 65 miljoner kronor. Han kom att dyrkas som en gud bland klubbens fans. Napoli hade aldrig vunnit en titel, men under Maradonas år vann de den italienska ligan 2 gånger, italienska cupen 1 gång och UEFA-cupen 1 gång.

1986 var det dags för Maradonas andra VM-slutspel. Den här gången var han lagkapten och fixstjärna under hela mästerskapet. Han svarade för bland annat 5 mål och 5 framspelningar. Av dessa mål är det 2 som har gått till historien. Båda gjordes i kvartsfinalen mot England.

Det första målet var ett felaktigt godkänt mål där Maradona, i en luftduell med engelske målvakten Peter Shilton, använde sig av handen i stället för av huvudet. En situation där Maradona själv sade efteråt att han fick hjälp av ”Guds hand”.

Det andra målet är i stället en riktig delikatess. Maradona tog bollen en bit ner på egen planhalva. Han forcerade mot motståndarmålet och efter att ha dribblat av 5 stycken kunde han enkelt peta bollen i mål. Detta mål har i efterhand blivit framröstat som ”tidernas mål”.

I semifinalen mot Belgien följde Maradona upp med att göra ytterligare 2 mål. I finalen blev det sedan lite tuffare för honom. Västtyskland valde att punktmarkera honom med 2 man under hela matchen, men det hindrade honom inte från att spela fram Jorge Burruchaga så att han kunde slå in det avgörande 3-2-målet.

Under VM 1990 var Maradona återigen lagkapten för Argentina. En fotskada gjorde dock att Maradona inte alls var lika dominant som i det tidigare VM-slutspelet. Det fick dessutom knackigt för hela laget till en början med och det var lagom att de kvalificerade sig efter gruppspelet. De gick dock slutligen till final, men där blev det förlust med 1-0 mot Västtyskland.

Under åren i Napoli blev Maradonas liv mer och mer fyllt av olika skandaler. 1991 stängdes han av i 15 månader för kokainmissbruk. Ett missbruk som kan ha börjat redan under hans år i Barcelona. Dessutom hade han samröre med den lokala maffian.

1992 flyttade Maradona till Spanien igen, denna gång för spel i Sevilla FC, och 1993 flyttade han hem till Argentina. Denna gång med Newell’s Old Boys som klubbadress.

När det sedan var dags för VM-slutspel i USA 1994 var Maradona återigen på plats. Nerbantad stod han för stort spel i de två inledande matcherna. Sedan visade det sig att han lämnat ett positivt dopingprov och blev avstängd. Återigen var han alltså inblandad i en stor skandal.

Även om Maradonas landslagskarriär var över, efter 34 mål på 91 matcher, var inte hans klubbkarriär det ännu. Den avlutades med spel i Boca Juniors 1995-1997. Under de åren blev det 7 mål på 29 matcher.

Maradona har under åren blivit tilldelat många utmärkelser. Bland annat blev han 2000 framröstad till århundradets fotbollspelare bland fotbollsfansen.

Maradonas hälsa har på senare år sviktat mycket på grund av övervikt och kokainmissbruk. Våren 2004 var han bland annat tvungen att få intensivsjukvård efter en hjärtattack. Efter en magoperation och att han till slut blev fri från kokainmissbruket blev hans hälsa blivit bättre och under 2005 ledde han bland annat ett TV-program hemma i Argentina. Under våren 2007 fick han återigen sjukvård på grund av hepatitvirus och alkoholmissbruk och hälsan var allmänt nedsatt igen.

En av de största fotbollspelarna är givetvis Pelé, enligt många den bäste och mest komplette spelaren genom tiderna. Han var bra på allting. Han var en fruktad målskytt, hade enastående teknik och spelförståelse, hade bra skott med båda fötterna, var en bra frisparksskytt och huvudspelare samt dessutom en lysande passningsspelare. Detta gör honom till den mest komplette spelaren genom tiderna, även om exempelvis Maradona och Garrincha var bättre dribblare och Gerd Müller vassare som avlutare.

Pelés riktiga namn är Edson Arantes do Nascimento och han föddes 23 oktober 1940 i Três Corações, Brasilien. Från början fick han smeknamnet Dico av sin familj, men när han senare gick i skolan fick han smeknamnet Pelé. Ett smeknamn som han komiskt nog inte gillade i en början.

Fotboll började Pelé spela tillsammans med sin far som var tvungen att avsluta sin fotbollskarriär i Atletico Minerio på grund av en knäskada. Förhållandena var fattiga och bollen bestod oftast av en strumpa uppstoppad med tidningspapper.

Hans första lag bildades av honom själv och några andra killar på samma gata. De anmälde sig till en lokal fotbollsturnering och inför tusentals åskådare vann de finalen och Pelé blev turneringens främste målskytt.

1954 gick flera av spelarna i laget till Baguinhos pojklag, däribland Pelé. Samma år vann de ungdomsmästerskapet och Pelé gjorde 148 mål på 33 matcher. Som 15-åring gick han sedan till Santos FC:s juniorlag och spelade där en säsong innan han helt flyttades upp till seniorlaget.

Han debuterade 1956 i en match mot Corinthians. Det slutade med en 7-1-seger och Pelé hade gjort ett av målen. När säsongen drog igång 1957 hade Pelé redan en fast plats i startelvan och han vann det året skytteligan. Dessutom gjorde han debut i det brasilianska landslaget endast tio månader efter det att han blev proffs. Han var då 16 år gammal. Matchen spelade 7 juli, 1957, och Pelé gjorde Brasiliens enda mål i 2-1-förlusten mot Argentina.

Pelé förblev Santos FC trogen fram till dess att han beslutade att lägga av med fotbollen 1972. Han hade under sina 17 år i klubben då vunnit 24 olika mästerskaptitlar med laget.

Något överraskande var det då när Pelé 1975 gjorde comeback på fotbollsplanen. Den är gången i den amerikanska proffsligan för laget New York Cosmos. Under sina tre säsonger i klubben ökade han publikintresset för fotbollen i USA kraftigt. Avslutningssäsongen blev han dessutom amerikansk mästare med laget.

Hans landslagskarriär blev även den mycket framgångsrik. Han gjorde VM-debut som 17-åring i Sverige-VM 1958. Till detta VM kom Brasilien mycket väl förberedda. De hade till och med genomfört psykologiska tester på spelarna för att se vilka som skulle klara pressen och hade vinnarinstinkt. I samband med detta var det nära att Pelé inte kom med i truppen. Han gjorde dock det till slut och inledde turneringen som reserv. Pelé gjorde dock det enda målet i kvartfinalen mot Wales och blev därmed den yngste målskytten i VM någonsin (17 år och 239 dagar). I semifinalen mot Frankrike ledde Brasilien med 2-1 efter första halvleken. Pelé avslutade matchen med att göra hattrick. I VM-finalen mot Sverige 19 juni gjorde han ytterligare 2 mål och Brasilien vann slutligen med 5-2. Pelé hade då fått sitt riktiga internationella genombrott.

VM-sagan var dock inte slut ännu för denne unge och karismatiske fotbollslegend. I Brasiliens öppningsmatch mot Mexiko 1962 spelade Pelé fram till det första målet och gjorde sedan det andra själv efter att först ha dribblat förbi fyra motståndare. I gruppspelsmatchen mot Tjeckoslovakien blev dock Pelé skadad och kunde inte spela mer i turneringen. Det hindrade i ändå inte Brasilien från att vinna sitt andra raka VM-guld. Denna gång med Garrincha som stor segerorganisatör.

VM 1966 i England blev en stor besvikelse för hela Brasilien. De stötte hela tiden på mycket fysiskt tufft motstånd. Brasilien åkte ut redan i gruppspelet och Pelé blev skadad i matchen mot Portugal. Han hade dock hunnit med att göra mål mot Bulgarien och därmed blivit den förste fotbollspelaren att göra mål i 3 olika VM-turneringar.

Till VM i Mexiko 1970 kunde Brasilien mönstra det lag som anses vara det bästa fotbollslaget någonsin. Tillsammans med stjärnor som Carlos Alberto, Tostão, Gerson, Roberto Rivelino och Jairzinho gick Brasilien och Pelé genom turneringen med enbart segrar. Därmed blev Pelé den hittills ende att vinna VM 3 gånger. Dessutom blev förbundskaptenen Mario Zagallo den förste att vinna VM både som spelare och som tränare.

Pelé spelade sin sista landslagsmatch mot Jugoslavien i Rio de Janeiro 18 juli, 1971. Med Pelé i laget hade Brasilien vunnit 67 matcher, spelat oavgjort i 14 och förlorat 11. Med Pelé och Garrincha på planen samtidigt hade de aldrig förlorat.

Pelés officiella statistik är att han gjorde 1281 mål på 1363 matcher, vilket ska vara mer än någon annan. Antalet ligamål sägs vara 589 stycken på 605 matcher. I landslaget gjorde han 77 mål på 92 matcher, vilket är brasilianskt rekord. Hans mest framgångsrika år, vad gäller målgörande, var 1959 då han gjorde hela 126 mål.

Efter fotbollskarriären har Pelé bland annat varit politiker i Brasilien och officiell fotbollsambassadör. Han har även varit FN-ambassadör och medverkat i ett flertal filmer.

Han har fått en rad utmärkelser genom åren och år 2000 utsågs han bland annat till ”Århundradets fotbollsspelare” av FIFA.